En blogg från SKL

SKL:s arbetsgivarblogg

Sveriges största arbetsgivarorganisation om sånt som berör våra 1,1 miljoner medarbetare

Firmafest hos MI

Det var fullt hus på Medlingsinstitutets konferens om årsrapporten idag där jag och flera av mina medarbetare deltog. Carina Gunnarsson, GD på Medlingsinstitutet, inledde och kallade det en ”firmafest”, och det kan man nog se det som. Cirka 350 personer med koppling till arbetsmarknaden och avtalsförhandlingar deltog.

Tidningslöp från MIÅrsrapporten i sig hade skickats ut tidigare och rapporterna i medierna om de fokuserade på det faktum att förra året var ett lugnt år på arbetsmarknaden med väldigt få konflikter (vi hade dock en av dessa under en tid sommaren 2015 med BRF). Det ”fredligaste” året på 15 år som bland annat Arbetsvärlden skrev.

Medlingsinstitutets årsrapport

Själv deltog jag i en diskussion om arbetsmarknadens och lönebildningsmodellens möjligheter och utmaningar. Jag lyfte fyra utmaningar för oss, rekryteringsutmaningen, de ungas inträde på arbetsmarknaden, frågor om statlig inblandning och slutligen den kritik vi ofta får för att vilja ha sifferlösa avtal.

Men man kan nästan påstå att den sistnämnda debatten satte igång redan när man öppnade DN på morgonen och läste detta inlägg från facken inom industrin.

De framförde redan känd kritik mot olika aktörer i avtalsdebatten, bland annat tar de avstånd från politiska partiers förslag om reglering av arbetsmarknaden. Vi håller med om att avtalsfrågorna ska skötas av oss parter.

Men de kritiserar även SKL och andra arbetsgivare för att vilja undergräva den svenska lönebildningsmodellen. Och här dyker en rejäl motsägelse upp.

Först kritiseras SKL, och syftet med våra sifferlösa avtal beskrivs som att de ska hålla nere kostnader: ”I den offentliga sektorn jagar SKL kostnader och ser sifferlösa avtal som en väsentlig del av lösningen.” I nästa andetag kritiseras andra fack som slutit sifferlösa avtal, och nu ska dessa avtal istället ge högre löner och därmed högre kostnader: ”Tyvärr verkar det också finnas några fackförbund som lyssnar på arbetsgivarnas locktoner om att kringgå industrins normering……….industrins anställda kommer aldrig att acceptera att bli reducerade till lönetrampoliner för andra fackförbund.” Man verkar inte riktigt veta vad det är man kritiserar?

Från oss är dock ställningstagandet för sifferlösa avtal klart. Vi vill ha dessa för att ge våra arbetsgivare i kommuner, landsting och regioner så mycket inflytande över sin egen lönebildning som möjligt. Det är just ute i verksamheterna man bäst kan avgöra om man ett år måste rekrytera eller satsa på en viss grupp, och ett annat år ser det antagligen inte likadant ut. Och dessutom kan det under samma år självklart skilja sig från kommun till kommun eller landsting och landsting. Med mindre centralstyrning kan de utgå från egna behov, inte behov satta i förhandlingsrummen i Stockholm. Detta ger också den enskilde medarbetaren större möjligheter att påverka sin löneutveckling.

Agneta Jöhnk

skl logotyp