En blogg från SKL

SKL:s arbetsgivarblogg

Sveriges största arbetsgivarorganisation om sånt som berör våra 1,1 miljoner medarbetare

Två nya kollektivavtal på plats

SKL har slutit ett nytt avtal med OFR Allmän kommunal verksamhet och förlängt det avtal som tecknades med Svenska Kommunalarbetareförbundet våren 2016 med ytterligare ett år. De båda avtalen gäller fram till våren 2020.

Vi har haft mycket konstruktiva avtalsförhandlingar med både Kommunal och OFR Allmän kommunal verksamhet (Vision, Akademikerförbundet SSR, Ledarna och Teaterförbundet). Båda avtalen gäller till våren 2020, vilket ger kommuner, landsting och regioner goda möjligheter att planera verksamheten och arbeta långsiktigt med lokal lönebildning.

Avtalet med Kommunal är en förlängning på ett år av det redan befintliga avtalet som finns mellan oss. Tillsammans har vi förhandlat fram löneökningar som ligger i nivå med det märke som har satts av industrin. Under det sista avtalsåret finns det även en möjlighet att belöna medarbetare på en lokal nivå. Avtal med kommunal förlängs till 2020

Det lokala lönebildningsarbetet är även en central del i det nya kollektivavtal som har slutits med OFR Allmän kommunal verksamhet. Avtalet är sifferlöst utan centralt angivna  nivåer, vilket innebär att alla kommuner, landsting och regioner sätter löner utifrån sina egna specifika behov och förutsättningar. Nytt treårigt avtal med fokus på bättre löneprocesser

Niclas Lindahl

Högt tempo i förhandlingar med Kommunal

Som jag skrev igår, så har vi högt tryck i förhandlingarna och för konstruktiva samtal med Kommunal. Vi har således gott hopp om att komma i mål innan vårt avtal löper ut om en dryg vecka. Idag skrev SKL:s VD Håkan Sörman idag bifogade brev till kommun- och landstingsdirektörerna för att ge en nulägesbild av avtalsförhandlingarna.

Brev från Håkan Sörman om läget i avtalsrörelsen

Agneta Jöhnk

Konstruktiva och intensiva förhandlingar med Kommunal

Nu är de flesta stora avtal på den privata sidan tecknade. Det var med stor tillfredsställelse vi i början av veckan konstaterade att även parterna i byggbranschen kommit överens efter en knapp veckas strejk. Det är förstås ett viktigt besked för oss, att även det avtalet hamnade på det märke som tidigare är satt av industrin och som bland annat handeln också följt.

Vi får en del frågor om vad som händer i våra förhandlingar. Just nu har vi intensiva kontakter med Kommunal och vi har som alltid i slutfasen av en avtalsrörelse hög beredskap att kalla in beslutande församlingar. Vårt avtal löper ut den 30 april och vi har goda förhoppningar om att vara klara innan dess.

Vi kommenterar eller diskuterar inte innehållet i förhandlingarna i detta läge men att vi pratar om bland annat heltidsfrågorna och undersköterskornas villkor är ju ingen hemlighet. Det är två viktiga frågor för både oss, våra medlemmar och för vår motpart Kommunal

Igår presenterade Dagens Nyheter en opinionsundersökning som Kommunal beställt som visar att det finns ett stöd bland allmänheten för att undersköterskorna ska få högre löneökningar än andra. Det var ett rätt väntat resultat. Vi vet att allmänheten har stor sympati och stort förtroende för undersköterskor och andra yrkesgrupper i vår sektor. De som arbetar i vår sektor gör dagligen stor skillnad för oss alla, för våra barn, våra föräldrar, grannar och arbetskamrater.  Vi vet också att undersköterskorna är en viktig yrkesgrupp för våra medlemmar.  Hur lönespridningen kan öka och möjligheterna att göra lönekarriär kan förbättras är en viktig fråga vi pratar med Kommunal om.

Det som saknas i undersökningen – vilket också DN lyfter i artikeln – är finansieringsaspekten. Hur ska den yrkade löneökningen betalas: med högre skatter, med prioriteringar mellan olika välfärdsverksamheter, med effektiviseringar? Det måste förstås vi och våra medlemmar – kommuner och landsting – beakta.

Agneta Jöhnk

Firmafest hos MI

Det var fullt hus på Medlingsinstitutets konferens om årsrapporten idag där jag och flera av mina medarbetare deltog. Carina Gunnarsson, GD på Medlingsinstitutet, inledde och kallade det en ”firmafest”, och det kan man nog se det som. Cirka 350 personer med koppling till arbetsmarknaden och avtalsförhandlingar deltog.

Tidningslöp från MIÅrsrapporten i sig hade skickats ut tidigare och rapporterna i medierna om de fokuserade på det faktum att förra året var ett lugnt år på arbetsmarknaden med väldigt få konflikter (vi hade dock en av dessa under en tid sommaren 2015 med BRF). Det ”fredligaste” året på 15 år som bland annat Arbetsvärlden skrev.

Medlingsinstitutets årsrapport

Själv deltog jag i en diskussion om arbetsmarknadens och lönebildningsmodellens möjligheter och utmaningar. Jag lyfte fyra utmaningar för oss, rekryteringsutmaningen, de ungas inträde på arbetsmarknaden, frågor om statlig inblandning och slutligen den kritik vi ofta får för att vilja ha sifferlösa avtal.

Men man kan nästan påstå att den sistnämnda debatten satte igång redan när man öppnade DN på morgonen och läste detta inlägg från facken inom industrin.

De framförde redan känd kritik mot olika aktörer i avtalsdebatten, bland annat tar de avstånd från politiska partiers förslag om reglering av arbetsmarknaden. Vi håller med om att avtalsfrågorna ska skötas av oss parter.

Men de kritiserar även SKL och andra arbetsgivare för att vilja undergräva den svenska lönebildningsmodellen. Och här dyker en rejäl motsägelse upp.

Först kritiseras SKL, och syftet med våra sifferlösa avtal beskrivs som att de ska hålla nere kostnader: ”I den offentliga sektorn jagar SKL kostnader och ser sifferlösa avtal som en väsentlig del av lösningen.” I nästa andetag kritiseras andra fack som slutit sifferlösa avtal, och nu ska dessa avtal istället ge högre löner och därmed högre kostnader: ”Tyvärr verkar det också finnas några fackförbund som lyssnar på arbetsgivarnas locktoner om att kringgå industrins normering……….industrins anställda kommer aldrig att acceptera att bli reducerade till lönetrampoliner för andra fackförbund.” Man verkar inte riktigt veta vad det är man kritiserar?

Från oss är dock ställningstagandet för sifferlösa avtal klart. Vi vill ha dessa för att ge våra arbetsgivare i kommuner, landsting och regioner så mycket inflytande över sin egen lönebildning som möjligt. Det är just ute i verksamheterna man bäst kan avgöra om man ett år måste rekrytera eller satsa på en viss grupp, och ett annat år ser det antagligen inte likadant ut. Och dessutom kan det under samma år självklart skilja sig från kommun till kommun eller landsting och landsting. Med mindre centralstyrning kan de utgå från egna behov, inte behov satta i förhandlingsrummen i Stockholm. Detta ger också den enskilde medarbetaren större möjligheter att påverka sin löneutveckling.

Agneta Jöhnk

skl logotyp